miriamkarlsson

Senaste inläggen

Av miriam karlsson - 26 januari 2013 03:02

Den dagen då hela världen snurrar. Allt du alltid hoppats på, drömt om och allt för mycket tagit för givet kastas om, ifrågasätts. När valet läggs helt i dina händer. Antingen fly tillbaka hem eller ta i hårdare, hårdare än du kanske klarar av. Då måste du leta efter något som står still, något att hålla fast vid. 

Av miriam karlsson - 10 januari 2013 04:59

Jag faller handlöst. Varje ögonblick är en balansgång mellan framgång och felsteg. Trots att du puttar mig är det jag som faller,  det är min kropp som blir sårad. Jag håller inte fast vid dig för att du kommer göra mig stark utan för att jag vet att jag måste. Ett litet tag till. Tills dagen kommer, då jag flyger iväg med vingar som örnen. 

Av miriam karlsson - 26 december 2012 03:50

Ett liv som jag aldrig trodde jag skulle förstå men som visade sig vara en spegelbild av en del av mitt hjärta. Samma värme, samma skratt. En helt annan värld men ändå så lik. Bakom de skilda ramarna finns samma kärlek, samma hjärta och samma glädje. Där finns känslan av hem, där i mitten av ovissheten. En plattform för kärlek.

Av miriam karlsson - 19 december 2012 02:32

Jag omsluts av kärlek, fylls av ro. Ett hem som är så mycket mer än fyra väggar eller något annat i det. Ett hus som är fyllt av lugn. Någonstans att stanna upp, att sakta ner och att bara finnas till. Jag har äntligen hittat hem. 

Av miriam karlsson - 16 december 2012 22:33

Det är lättare nu. Leran som jag går på har börjat stelna, den bär mig igen. Trots det är stegen inte lika lätta som jag fantiserade om och vägen inte riktigt lika enkel. Jag vet ändå att allt är värt det. Det fanns två världar som jag befann mig mellan men äntligen har tomheten som skiljde dem åt börjat försvinna. Jag har nått klippan på andra sidan, den fasta grunden att vila på. Dagen kommer då klippan kommer slitas bort under min kropp och tomheten eka i mitt huvud. Då kommer det vara en annan tomhet. Varför ska jag oroa mig? När jag, efter stormen, äntligen hittat frid finns det inte längre någon mening med att fundera över de hårda tider som väntar. De kommer och jag kommer inte kunna göra något åt det men nu har jag möjligheten att vila, att njuta och att leva. Jag fyller på med extra syre i lungorna och lägger fokus på ögonblicket, just detta ögonblicket som aldrig kommer tillbaka. Det är styrka.

Av miriam karlsson - 10 september 2012 03:46

Den känslan när förståndet inte räcker till. Närhet som egentligen är mils mellanrum, saknad som börjar krypa fram i sprickorna jag aldrig visste fanns, tid som flyger iväg och drömmar som aldrig kan bli verklighet. Det är för mycket för att kunna peka, för diffust för att kunna greppa. Dagarna kommer när jag bara vill springa mot dig och hålla om dig. Aldrig släppa dig igen. Den dagen är långt borta. Samtidigt finns jag här, omgiven av kärlek och lycka. 

 

 

Av miriam karlsson - 21 augusti 2012 03:22

När du log ville jag bara krama dig, berätta vad som händer och krypa upp vid din sida. Jag vill få fälla en tår, jag ville vara svag i din närhet. Istället log jag ihåligt tillbaka och hoppades att du skulle se tomheten som ekade långt inne, under kött och ben. Du är längre bort än horisonten. Onårbar.

Av miriam karlsson - 19 augusti 2012 20:15

Jag önskar att jag gjorde något häftigt, att jag gjorde något som alla inte kan göra. Något speciellt. Jag vill lägga ribban högre, ta chanser och ge mig ut på äventyr. Jag börjar förstå att jag kommer ha svårt att bosätta mig, fästa mig vid något och inte längre ha samma möjligheter att bryta upp från allt och försvinna. Jag vill vara en sådan som folk ser på och säger "se vad hon har gjort. Hur klarade hon det? Hon måste varit dum som gav sig iväg". Jag vill göra något som nästan ingen har gjort. I alla fall något som inte är vanligt, som det krävs något för att göra. 

Jag vill känna att jag är modig och att jag är stark. Kasta mig ut.

Skapa flashcards