Den känslan när förståndet inte räcker till. Närhet som egentligen är mils mellanrum, saknad som börjar krypa fram i sprickorna jag aldrig visste fanns, tid som flyger iväg och drömmar som aldrig kan bli verklighet. Det är för mycket för att kunna peka, för diffust för att kunna greppa. Dagarna kommer när jag bara vill springa mot dig och hålla om dig. Aldrig släppa dig igen. Den dagen är långt borta. Samtidigt finns jag här, omgiven av kärlek och lycka.