I exist

I'm falling. I'm scared. I'm broken 

but I'm not yours. 

You shoot me down, but I won't fall. I am titanium.

Omvärlden snurrar igen. Jag hade kontroll för ett ögonblick, men det försvann. 

Ibland gör det faktiskt ont, vad jag än säger. 

All denna fakta, information, böcker. Studier gör mig fysiskt illa, men jag måste hålla kvar. 

Jag klarade en halv sida i boken innan jag tänkte ta en 40 min tupplur för att fortsätta resten, vaknar upp 1,5 timme senare och inser att jag inte kommer göra något alls. 

Jag träffade dig i natt, jag kände inte igen dig. 

Vi tänkte inte lika och jag visste inte vem du var. 

Jag har sagt det förut, men detta var det sista.  

Inte för att jag menar det, utan för att det blir lättast så.  

Behöver förflytta mig till en plats med lugn och total harmoni. Luta mig tillbaka och andas in energi som håller mig stående. 

Jag kommer aldrig förstå, jag kan bara försöka se vardagen. 

Tyvärr så väcker det en rädsla. Att inte längre ha kontroll. 

Mister omdömmer, tappar mig själv. 

Jag ser inte verkligheten längre. 

Ler tills jag har lite svårt att andas. 

Att hålla fast vid något som inte finns. 

The worst thing is that I care.

Jag har haft en mysig helg och köpt min balklänning och försöker nu smälta att jag gjort det och att den inte var som jag hade tänkt. Landar i att den är vacker. 

Jag vet inte vart vi är på väg. Det är för sent att dra sig tillbaka. Rädsla och osäkerhet. 

I've lost my self in the middle of nowhere. What am I doing?

Jag lutar mig tillbaka och försöker att fylla på med energi, tankarna slutar att snurra och livet blir lite lättare.  

När jag släpper dig med blicken försvinner klumpen i magen och jag kan se att jag kommer klara det. 

Du får inte längre vara mitt fokus, allt blir så snett då.

I know who I am, and I'm the same without you. 

So, I'm begging you. Choose if you want all of me or nothing.

I'm ready to go. To move on.