Det är kaos här. Jag tror aldrig jag förstod hur mycket skada vatten kunde göra. Förutom det att golvet är utrivet, trappen kanske är förstörd, väggarna kanske är vattenskadade och tvättmaskinen är sönder så är det så mycket minnen, så mycket småsaker som är förstörda eller bara i betydligt sämre skick än innan. 

Huset luktar gammalt, unket och blött. Så mycket som är kvar att göra. 

Jag tänker även snart att skaffa mig en ny blogg som inte kommer vara så flummig som denna utan mer en dagbok över mitt liv borta i USA. Även att det kanske inte är så speciellt så tänker jag att om någon vill veta hur det är att jobba som au pair så kan dem läsa hur jag har det. Liksom som en au pair-blogg. Och så alla som jag inte kommer träffa lika ofta har lite koll eftersom jag inte kan sitta inne på Skype hela dagarna. 

Men det tar vi när väskorna är packade. 

 

annie

15 juli 2012 21:46

älskade Mirre, saknar dig med <3 och kommer dö när du ska vara borta ett helt år ;'(

http://annieny.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den dagen då hela världen snurrar. Allt du alltid hoppats på, drömt om och allt för mycket tagit för givet kastas om, ifrågasätts. När valet läggs helt i dina händer. Antingen fly tillbaka hem eller ta i hårdare, hårdare än du kanske klarar av. Då må...

Jag faller handlöst. Varje ögonblick är en balansgång mellan framgång och felsteg. Trots att du puttar mig är det jag som faller,  det är min kropp som blir sårad. Jag håller inte fast vid dig för att du kommer göra mig stark utan för att jag vet att...

Ett liv som jag aldrig trodde jag skulle förstå men som visade sig vara en spegelbild av en del av mitt hjärta. Samma värme, samma skratt. En helt annan värld men ändå så lik. Bakom de skilda ramarna finns samma kärlek, samma hjärta och samma glädje....

Jag omsluts av kärlek, fylls av ro. Ett hem som är så mycket mer än fyra väggar eller något annat i det. Ett hus som är fyllt av lugn. Någonstans att stanna upp, att sakta ner och att bara finnas till. Jag har äntligen hittat hem.  ...

Det är lättare nu. Leran som jag går på har börjat stelna, den bär mig igen. Trots det är stegen inte lika lätta som jag fantiserade om och vägen inte riktigt lika enkel. Jag vet ändå att allt är värt det. Det fanns två världar som jag befann mig mel...