timrekord. hade någon förstått hade det givit mer mening. men i alla fall: timrekord.

mysiga människor på jobbet. folk börjar gå på semester, andra börjar komma tillbaka. det där stället har blivit en del av mitt liv, och jag vet inte riktigt om jag trivs med att det är det. jo, men sommaren är till för att jobba i vår ålder. jag kan nog leva med det.

vänner är nog det finaste man kan ha.

Alla små saker. alla människor. all glädje. allt. hade jag kunnat förklara var bra dagen var skulle jag göra det.

Ibland räcker inte ett léende för att visa vad jag känner.

Jag tänkte berätta detta:

Jag hade godisförbud i nästan ett och ett halvt år. Nu har jag börjat äta godis igen och det enda godis som verkligen var värt att äta var Haribos nappar. bara så ni vet. inte ens choklad levde upp till mina förväntningar. Så nu lever jag visst på nappar.

En sak till. Emelie är väldigt bra. hon räddade min dag.

Still.... I'll always have a reason to smile.

jo men givetvis sitter det fint med överraskning att veta att jag jobbar 11.30-19.30 imon istället för 16.45-02.15 bara det att jag har fixat hundvakt (emelie) runt 9-10 tiden imon. så jga måste visst gå upp runt halv 9 imon och fixa med det. och ikväll ska jag gå med hunden, tömma tvättmaskinen, äta ngt, och andra saker som jag glömt bort.

åh! min efterlängtade sovmorgon försvann. skit!

Det är sällan jag blir mållös. på riktigt. nästan lika sällan som jag sitter framför internet och störtlipar. om jag kunde förstå en liten del av en annan värld så vore jag så mycket mer.

Jag vet vad som är viktigt i livet. Jag vet bara inte hur jag ska hantera det med den kärlek det förtjänar.

jag fick nog ett nytt mål. att göra någon glad. även om det bara är att le när jag möter någon eller skjutsa någon hem. bara göra dagen bättre för någon. varje dag.

det är så jag vill leva.

can't believe you made me cry. I can't understand. and I think I hate it.

Jag skulle jobba till 11. men  det blev inte så. kom hem halv 1- 1. Men ja, man är nog ganska van trots allt. och pengar tackar man ju sällan nej till.

Imon åker mina föräldrar bort igen. det gillas. annar kom jag hem från sthm. Tåget blev försenat.bara 2,5 timmar.... ganska segt.  men det blev super mysiga dagar med Emelie. behövligt. hon är fin människa, så om ni inte känner henne så är det ett tips att ta kontakt med henne. ni kommer inte bli besvikna.

annars är väl mitt liv sammanfattat i donken-sova-äta-städa-gå med hunden. fast jag klagar inte. det kunde varit värre. fast det finns ju alltför många människor jag inte sett på länge.... jag saknar dem.