Snön ligger djup och sakta men säkert smyger julkänslorna på. Det närmar sig mer än man kan ana för tiden går fortare nu. Kanske blir det så när man bli äldre, jag vet inte. Men december känns inte längre som en evighet, inte som det är hela mitt liv. Utan bara en liten del av något mycket större. Trots det vill jag bara njuta nu. Njuta av det vackra.

Det vi inte har, det saknar vi. När vi får det, föraktar vi det. Och när vi blir av med det, vill vi ha tillbaka det.

- Vissa saker förstår jag inte. Varför reagerar jag såhär? Jag vill släppa taget. Våga förlora. Kunna leva med förödmjukelsen i att misslyckas. Men jag förstår i alla fall vilka mina riktiga vänner är, de som är värda mer än guld och som bryr sig. -