Imon väntas jobb. riktigt skönt, och taggad är jag. Får släppa alla måste, stress och tankar för några timmar och springa runt med fina människor. Behövligt! (Längesedan jag kallade jobbet behövligt) men eftersom jag kommer vara borta i 4 veckor från jobbet gör inte en fredagkväll där någon skada.

jag bor sova. Jag borde packa. Jag borde plugga. Se, allt det slipper jag imon. för jag KAN inte.

Jag vågar inte lära känna dig, känns som att, frivilligt, gå fram till stupet och veta att jag kommer falla handlöst ner till en plats jag inte kan ta mig ur.