När du log ville jag bara krama dig, berätta vad som händer och krypa upp vid din sida. Jag vill få fälla en tår, jag ville vara svag i din närhet. Istället log jag ihåligt tillbaka och hoppades att du skulle se tomheten som ekade långt inne, under kött och ben. Du är längre bort än horisonten. Onårbar.