Dagen idag har tillägnats till sorg, djup sorg, besvikelse och aggressioner. Fast det var mest imon mej och det försvann till jag hade jobbat en stund för då ersattes den av ENORM trötthet. Anledningen till detta var att vi hade..... jag vågar inte ens tänka det i mitt huvud.... eller jag menar. INGENTING för jag har ju föträngt det. Placerat det längst in i en liten liten vrå av min hjärna där ingen får komma in. Inte ens jag.

Ändå är det töntigt, för det är ju inte så att jag håller på att dö eller nåt sånt, alla andra i min klass har ju varit med om detta oxå, idag..... ni vet kanske vad jag pratar om och jag vill inte veta av det, bara glömma bort!!

Nog om det.

Nu är det: LOOOOOOOV!!!!