När jag står på McDonald's och inte orkar veta att det finns en verkligehet, när jag står i min egen bubbla och inte längre orkar vara social då drömmer jag mej bort. Då existerar inte längre omvärden och verkligheten,  mina tankar känns så verkliga..... men jag måste vakna upp. När fantasin tar slut eller någon krossar min bubblas skal, då vaknar jag.

- Jag tönker inte på dej hela tiden längre, inte ens varje dag, men under allt vet jag att jag saknar dej mer än jag vågar erkänna -