Jag vill inte, jag orkar inte... snälla ta mej härifrån!!!

Hur mycket vi gått åt olika håll och hur ytliga vi har blivit, så kan jag inte glömma att jag älskar dej, och bara att prata med dej känns som förr. Jag älskade dej, och du kommer aldrig bli riktigt som alla andra.

För övrigt har skolan börjat och jag är SKOLTRÖTT!! jag kan inte fatta att allt redan börjar gå mej över huvudet, inte på samma sätt som förra året, itne alls! Visst, allt är mysigt, jag gillar mina vänner, dom är faktiskt super mysiga... det är bara det att.... jag vet inte.... får inte ord för det... men det där, som är så obeskrivligt, tror jag. Eller kanske att jag inte vill hitta ord...