Jag kryper upp i din famn och lutar mig mot ditt bröst. Känner dina hjärtslag genom din varma hud. Det är bara det att.... hur ska man förklara?

Förklara att det är att möta din blick och ditt speciella sätt att se på mig som gör det. Sättet du tar mig i din famn när jag darrar av rädsla och får mig lugn. Det handlar om hur du låter mig fly till dig när jag inte längre klarar av att leva i mig själv. När trycket på hjärtat blir för stort, när andningen inte riktigt är som det ska och när ångesten pressar ihop mina revben. Det är då du verkligen visar att du älskar mig. Det är då du låter mig finnas till och står med öppna armar och bara önskar att du kunde ta allt på dig.

Hur förklara jag det för dig? Att jag älskar dig.