Jag har inga bilder alls att komma med, därför får det bli en gammal bild som ni säkert har sett innan.

I alla fall så har jag funderat. Visst är det sjukt att ett sms kan krossa alla drömmar, eller i alla fall lägga typ 5000 ton extra på dina axlar, något du egentligen visste. likadant som känslan när du hör din ringsignal på mobilen kan ge tusen olika känslor. Kanske börjar det pirra i magen, för den signalen brukar betyda att din pojkvän ringer, eller så blir du nyfiken. Vem är det? För mig blir det en suck "Åh, nej. Jobbet ringer och vill att jag ska jobba" Jag hinner tänka igenom mina planer för de närmaste dagarna innan jag trycker på svara.

Tiden rullar förbi. Det tänker jag ofta på. Ibland när jag tittar mig i spegeln tänker jag "oj, vad vuxen jag har blivit" och så tänker jag på hur jag såg ut när jag var lite. Ibland tänker jag även på hur andra ser mig. För jag ser mig ju bara som en utveckling av vad jag var när jag var liten och många saker ser jag ju inte, för jag ser bara vissa saker som det var förr.

Vänner. Det har jag tänkt mycket på. Paniken man känner när en vän håller på att falla ur din kontroll (jag låter som någon hemsk typ som kontrollerar mina vänners hjärnor) men när man inte vet ifall den verkligen är din vän, eller om den bara umgås med dig. Kommer allt ändras och han/hon kanske inte är så nära dig längre. Kanske prioriterar din vän andra före. Jag vet att vänner kommer och går. Trots att man kan säga det typ tusen gånger om dagen; det gör inte mindre ont för det.

   Utöver mina tankar så lever jag. Om man vill kalla det ett liv, vill säga. Donken, donken och donken. Det är nog där jag hålelr hus, mestadels. Finns inte mycket att säga om det. Jag jobbar, inte så mycket, men tillräckligt för att inte kunna gör något annat.