Glädjen som uppstår när bilen fungerar och går så nära perfekt som möjligt. 

Fotbollsträning väntar ikväll. taggad. 

Hoppas på att hitta en nyårsklännig, hoppas även på att bestämma vad jag ska göra på nyår. 

och kanske finns det möjlighet att boka frisör till balen, trots allt. 

Sitter och fyller i massa frågor på engelska. Au-pair? Tanken var så och det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på att det kan bli sant. 

Imorgon ska jag försöka inverstera i en nyårsklänning (kommer inte hitta någon, men måste leta, leta, leta.), hårinpackning och om jag hittar några kläder och andra saker som jag vill köpa till mig själv i julklapp.

Ibland glömmer jag bort hur härlig släkt jag har... kanske inte är så konstigt, eftersom jag träffar dem vart andra eller tredje år. Men smörgåstårta, ostkaka och massa barn blev det av dagen. Slutade med att jag gick runt med en liten ettåring i famnen. 

Fira juldagen med hela familjen var ju inte fel, heller och avsluta den med ansiktsmask och mys med svägerskan. 

Min bror frågade om jag hade en kabel till min stereo i hans rum så han kunde lyssna på musik. Det har jag ju. Så han sprang glatt nerför trappan och sa Jag ska i alla fall inte lyssna på någon äcklig julmusik. 

Det bästa med julen är trots allt familjen. Speciellt i år när julstämningen är på 0. Men nu ska jag göra mig i ordning för julafton. Mormor kommer om 20 minuter. 

I mitt huvud är det fortfarande Oktober. 

GOD JUL!!

Alltför många gånger önskar jag att jag var känslokall, precis som den roll jag spelar. Inte sårbar.

För små saker ger för stora sår. 

Jag vill aldrig behöva släppa taget, men jag har redan släppt en del för länge sen.

Saknad är inget relativt. Det är ett konstant känsloläge. som aldrig kommer försvinna.

Gick hem från bussen med Michael Bublé sjungandes let it snow, let it snow, let it snow i lurarna samtidigt som jag kämpade som snön som fyllde håret, jackan, skorna, strumporna och allt annat. Det blev visst vinterväder trots allt. It's beginnning to look a lot like christmas. Nu har jag tagit på mig raggsockor och satt upp håret. Dags för mys i en timme eller så. 

Jag hittade även lite bilder för en gång skull. Första bilden är från vintern förra året, som kom och varade läääänge.

Jag vet inte riktigt vad som är sant och inte. I min hjärna är min kollega utvisad ur landet för att dö. Jag vet inte om det är sant. Mina drömmar är alldeles för verklighetstrogna. Gränsen mellan verklighet och inte är en tun tråd. Lätt att missa, lätt att se förbi.

Lämnade den oihopsatta lampan på borde med de enkla orden Jag tänker inte sätta ihop det. Jag går och duschar. Inte det att jag inte kan.... bara det att jag inte tänker astränga mig tillräckligt mycket för att titta på bruksanvisningen, med risk att misslyckas ändå. Har jag någon gång berättat hur mycket jag hatar teknik? oändligt mycket. Ska skaffa mig en snäll granne när jag flyttar som, utan att ifrågasätta, kommer till mig och lagar/fixar/sätterihop alla mina tekniska prylar medan jag sätter på kaffet. That's life.

Så nu lämnar jag lampan och fortsätter kampen mot huvudvärken. Tror jag är uppe i 3-4 dagar i streck nu. Headache's killing me.