Ibland förstår jag att grunden för hela mitt tänkande och mitt synsätt inte går ändra fullt ut. Ibland slår det mej att inget kommer någonsin ändras, eller?

Jag har sett gamla bilder, lyssnat på gammal musik och tänkt på gamla minnen. Långt ifrån alla minnen som präglar mitt liv är bra, men mycket ger härliga känslor. Fast det var ju då inte nu.

Jag är rädd att jag för alltid kommer gå på en balansgång mellan lycka och helvete. Ett felsteg och jag faller ner mot något man inte ens önskar sin fiende. Jag är ledsen om ni inte förstår något. Det är bara det.... att mitt förflutna är inget jag är stolt över.... alltid. Jag kan inte ens sätta ord på det. Vet inte vad det heter. I mitt huvud heter det bara det.

Chips, läxor, facebook, uppsattser, prov, musik och drömmar <3