Hade det varit igår morgon istället hade det varit lugnt, jag hade varit rejält nervös, men ändå laddad. Allt har gått över till rädsla. Ja, jag är rädd för att springa copertestet, men jag vet att jag verkligen måste göra det i morgon, utan tvekan..... det är det enda sättet att få någorlunda bra resultat, men ändå. 

Det kan låta fånigt, överdrivet och allt sånt men jag håller på att få panik, och har nästan redan gett upp.

Jag kan intala mej att det inte betyder så mycket, huvudsaken är det att jag tar mej igenom det. Men sanningen går inte förtränga. Mitt betyg hänger på detta och jag kommer (än en gång) förnedras framför mina vänner och min lärare. Inget att diskutera, varken med andra eller mej själv. Punkt!

Nervositet, press, ansvar.

Oj nu var det ett tag sen jag skrev sist, men mitt liv har varit helt upp och ner, eller vad man säger.... fullt upp och jag har nästan fått leta tid till att sitta ner och äta, sova, prata och tv:n är bara en dröm att sätta på. Vi kollade på film med kenyanerna sen har jag inte haft tid till att kolla på tvn mer sen, jo jag kollade på nyheterna igår ;)

Allt går upp och ner, verkligen. Jag har ju så mycket drömmar, så mycket som jag vill. Och som jag nästan räcker att få tag i, jag måste bara sträcka ut armen lite till, snart, snart når jag det och har ett fast grepp om mina drömmar. Men än så länge jagar jag dem!