''Your face is fabulous
Don't forget you're one of a kind....

......stand up tall and get real
And see the beauty in ugly''

  Jag har bildkris. allt jag har är visst fula bilder som är dåligt redigerade.

Ibland funderar jag över varför. Allting och ingenting. Finns det någon mening? Att gå ett helt liv utan att veta, bara fantisera. Att aldrig glömma dig.

Okej bara för att jag inte skrivigt något vettigt det senaste tänkte jag uppdatera mej. Jag borde plugga. Men har sett the book of eli istället och vilken film, säger jag. Är lite lagom omskakad, kan jag säga. Fast jag vet inte varför. Tror det har att göra med sanningen, den kan skaka om mej ibland.

Jag sa till mig själv: Det är bara det att det var precis det jag pratade om med... mej själv.

Jag skulle inte vilja kalla mej sinnessjuk eller så. Eller?