Höjden av dålig förlorare, är det när man försöker fuska i ett memoryspel, skapat av sej själv, spelat med endast sej själv, gjort för sej själv?

Jag börjar förstå, tyvärr får man väl säga kanske. Fast i och för sig har jag ju ingen anledningen att känna så. Men jag gör visst det ändå. Till skillnad från alla berättelser man hör är det inte bara besvikelse utan en blandning av oro. Jag kan bara falla in i Hans famn och släppa kontrollen. Lära mig att lita på någon som förstår så mycket mer än jag ens skulle kunna föreställa mig.

Kärlek till Jason Mraz.

Vad borde man välja?

Sceniskt musikprojek eller Fotografisk bild?

Religion B eller Rättskunskap?