Tillbaka efter en mysig helg i stora staden med allt från stalker, trevlig man utanför Jamesson's, incidenter på tåg, sova i en skrubb (även kallad hotell) premiären på Romeo och Julia, jakt efter kändisar, fika, shopping, tunellbana och mycket mycket mer. Bra blev det tillslut i alla fall

För första gången inser jag att jag har gett igrån mig en del av den jag är, och alltid har varit. Liksom medvetet tagit avstånd till det som jag förr inte kunde leva utan, det som då räddade mig från att falla ner i det hemskaske helvete. Jag saknade fotboll, ett lag, träningarna, matcherna och lägrerna. Jag saknar lyckoruset som förr kom vid beskedet att nästa träning var gräspremiär, att känna pirret i magen innan avspark. Se bollen ligga i mittcirkeln och flera gånger upprepa i huvudet att jag ska ge gärnet, göra min bästa match någonsin, det saknar jag ibland. Det var mitt liv. Utan fotbollen vore jag inte den jag är.