I hate those butterflies. They are not supposed to be there. 

.... Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground

As the smoke clears  
I awaken, and untangle you from me  
Would it make you, feel better to watch me while I bleed?  
All my windows, still are broken  
But I'm standing on my feet  

I am stronger and you will never break me. 

En klump av tomhet. Misslyckande som är svårt att bära. 

Och jag vet varför. "Peka aldrig på någon annan för det är alltid tre fingrar som pekar tillbaka på dig"

Sväljer och försöker gå vidare.

Krossad.

När tröttheten fysiskt försöker trycka ned mig men jag kämpar för att stå upp, bara det att jag inte klarar av att förflytta mig. 

En kamp mellan besvikelse, sömnbrist, prestationsångest och smärta. 

Jag vill bara landa i din famn och få en skopa energi innan nästa steg. 

I am stronger than before. I know that you won't break me this time, because I will not let you.

I want to believe it.... I'm stronger.. stronger.  

Jag står inför ett slut. Men det är lika mycket en början. Och rädslan, du vet. Den är jag inte riktigt van vid. 

Känns som att gå in i en dimma, jag vet inte vad som finns där och jag ser inte så långt framför mig. 

Alla mina drömmar, ingenting är skrivet i sten. 

Allt är så poröst. Bräckligt. 

Everytime I see a picture of you I realize I lied when I saied "I'm over you"  

Crawling in my skin
These wounds they will not heal
Fear is how I fall
Confusing what is real.

Waiting for the end to come  

Wishing I had strength to stand  

This is not what I had planned  

It's out of my control....  
 

It doesn't matter if I think of you or not. I'll always be by your side.    

If I die young, bury me in satin  
Lay me down on a, bed of roses  
Sink me in the river, at dawn  
Send me away with the words of a love song  

Vi kommer aldrig kunna sudda ut det förfluta, men vi kan oftast lära av det. Kan vi inte lära av det kan vi alltid se tillbaka och konstatera att vi har rört oss i rätt riktning och vara tacksamma. 

Är fruktansvärt tacksam för att jag har fått så otroligt fina vänner. 

Det rullar cover efter cover från min dator. Dutiga människor som tagit något som redan fanns och gjort något nytt, något eget men ändå så vackert av det. Det får mig att fladdra bort till fantasins palats. 

Juste because you're something to me it doesn't mean you're my everything.

You are exactly who you think you are, so think highly of yourself.

Framför mig ser jag planer. Planer för hur allt ska bli. Snart ser jag även planer som krossats. Eller inte krossats, bara ändrats. Känslan finns, som kommer när jag börjar förstå att livet är mer komplicerat än vad jag hoppades.   

 Bilder ger lite intrycket "Hej, detta är mitt skolfoto" men ack så fel.

One day I will see that the best way to get rid of problems is to accept them, cry for an evening and then raise again. Not to ignore them and pretend they never existed.