Det förflutna blir så påtagligt ibland. Mäktig känslan att se tillbaka på det gångna året med respekt. Förundran över allt som skett som jag inte förstått vikten av. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå vad som givits mig. Hur långt vi har kommit. Att vi faktiskt är här, i nuet. 

Älskar känslan när du allt mer tonar bort ur mina tankar. När jag ser hur du försvinner ut i periferin.

Känner hur kontrollen faller bort, känslorna vilar och glädjen kommer smygande. Jag glömmer inte. 

Be careful who you give your heart to. Because when you give your heart to someone, you also give the person the power to destroy you.

Saknaden är jag inte skapad för att fly från, men styrkan har givits mig för att stå upp ändå. 

Jag vill känna solen skina i ansiktet, håret uppsatt i en sträv knut. Jag vill ta på mig skorna, shortsen, t-shirten och strumporna utan att bry mig om hur jag ser ut. Jag vill känna doften av gräs när jag joggar fram över planen, gå in och springa tills jag inte orkar mer. Inte tänka, släppa alla problem för att vara lycklig på en plats jag älskar. Jag vill det nu. 

Jag andas in varenda minut av dig. Försöker njuta varje gång du får mig att le. Landar i faktumet att jag är någon. 

Acceptera, gå vidare, glömma, kämpa. Så många råd, så lite som fungerar. cliché.

It's hard when you don't think time can heal you anymore. What about just smiling and see where it takes you? 

Drömmer mig bort till en varm plats. Ibland behöver man det för att orka ta nästa steg. För hur man än vill att livet ska vara finns det stunder då benen inte bär, energin inte räcker och man kanske faller till marken. handlöst.