Jag såg tillbaka på bilder från förr i tiden, några år gamla kort på en annan del av mig. Jag saknar det. Jag saknar att ha ett liv, att ha något att se fram emot. Jag saknar alla små saker som fick mig att le, jag saknar sommaren. Jag saknar tankarna, lyckan och vännerna. Jag saknar alla människor, som jag kanske inte kände men som fick mig att le och som gav dagarna liv. Jag saknar det som var. 

Att se på mitt liv nu får mig  att gråta lite. Det känns som jag har tappat allt av värde. De vänner jag har kvar är värda allt. Nu består mitt liv av fyra saker: äta, sova, träna och plugga.

Nu känns det som att det är för tungt att ta mig framåt. Jag glömmer bara vart styrkan finns att hämta.