Nästan som tre systrar från tre olika platser. En syster, och hennes syster blir ju min syster också då. Nästan ett halvår sedan alla stod och storgrät på perrongen. Tiden springer iväg, men jag saknar henne fortfarande. Känns som evigheter sedan, men samtidigt känns det som igår. För ett år sedan började vi prata lite smått på facebook. Då visste jag knappt vem hon var. Nu älskar jag henne som en syster. Det går så fort. Och finns så mycket att säga. 

Jag önskar dig allt gott som går att få, hermana!

Vi måste ta ett steg framåt, även om vi ibland bara vill springa tillbaka och ha det likt förr. 

Jag är rädd. Det vet jag. Ddet är rädslan som kräver en meters radie runt mig. Kontroll. Sedan blir jag obekväm. 

Klockan är 2 och jag har fruktansvärt ont i huvudet men ska stå emot en alvedon för det var ju första dagen på 1,5 vecka som jag klarade mig utan alvedon. Vara fyllechaffis en måndag, det är väldigt roligt. och inget kommer någonsin bli som McDonald's personalfest. Aldrig.