Jag tänker så mycket. Tänker att jag ska våga, släppa taget och följa med livet. Varje gång får jag veta varför jag kräver kontroll. För att inte bli förlöjligad. För att ha en orsak till allt. 

Sedan är man borta med vinden. Försvunnen men så väldigt närvarande. Varför lär jag mig inte efter första gången? Andra gången? och alla de gångerna efter det. För att det inte gör ont. mer gör mig frustrerad. Fast jag hade kunnat ta det om det hjälpte någon annan. Men nu gör det inte det. 

Så jag bara snurrar. Tänker, försöker glömma och vill förstå. 

Mest av allt vill jag bli hel och ge mig ut i skogen och springa. Svettas tills jag inte orkar mer. Få endorfin.