Idag har jag ätit frukost, förutom det har jag ätit massa kebabrulle och en cheaseburgare, men vet ni vad jag vill komma fram till? Att det känns precis likadant som om jag bara hade ätit en macka. Det jag aldrig trodde skulle kunna lämna mej ens lite är borta för stunden, för en period i alla fall. Men jag undrar hur mycket som krävs för att förevigt läka de sår man lidit av i åratal? Egentligen tror jag nog inte att det går. Men vad gör det?

Det är i alla bra nu. Bättre än på länge. Och det gör mig lycklig.

Annars har jag fixat en födelsedagspresent till min underbara vän som fyllde år den 14 okotber, jag är inte en dag för tidig.

Nu väntas kaffe, gott kaffe av bönor. Även farsdagpresent från mig med inspiration från min kära vän Simon.  

 

Emelie

21 november 2010 15:36

Åh vad trevligt:) Men som du vet är jag ju också så bra på att ge födelsedags presenter i tid;) Jobbar du hela dagen den 23? :)

http://eemeliee.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den dagen då hela världen snurrar. Allt du alltid hoppats på, drömt om och allt för mycket tagit för givet kastas om, ifrågasätts. När valet läggs helt i dina händer. Antingen fly tillbaka hem eller ta i hårdare, hårdare än du kanske klarar av. Då må...

Jag faller handlöst. Varje ögonblick är en balansgång mellan framgång och felsteg. Trots att du puttar mig är det jag som faller,  det är min kropp som blir sårad. Jag håller inte fast vid dig för att du kommer göra mig stark utan för att jag vet att...

Ett liv som jag aldrig trodde jag skulle förstå men som visade sig vara en spegelbild av en del av mitt hjärta. Samma värme, samma skratt. En helt annan värld men ändå så lik. Bakom de skilda ramarna finns samma kärlek, samma hjärta och samma glädje....

Jag omsluts av kärlek, fylls av ro. Ett hem som är så mycket mer än fyra väggar eller något annat i det. Ett hus som är fyllt av lugn. Någonstans att stanna upp, att sakta ner och att bara finnas till. Jag har äntligen hittat hem.  ...

Det är lättare nu. Leran som jag går på har börjat stelna, den bär mig igen. Trots det är stegen inte lika lätta som jag fantiserade om och vägen inte riktigt lika enkel. Jag vet ändå att allt är värt det. Det fanns två världar som jag befann mig mel...