En våning ner sitter nu en flicka som jag egentligen inte känner. ändå känns det verkligen som jag gör det, alltså känner henne.  Jag hämtade henne på stationen i nässjö och hon kommer bo här i tre månader. jag känner på mig att det kommer bli bra månader.

Innan var jag  och hälsade på min vän simon. en väldigt fin vän och det slog mig häromdagen att jag har känt honom i två år. det är en kort tid, ändå känns det som om det vore i all evighet. Vi hämtade upp Emelie. Åh! Jag älskar att båda känner mig så väl. båda skulle kunna berätta så många små saker om vem jag är och hur jag beter mig. precis som jag kan berätta om dem. till exempel att jag, utan att tänka, trycker ner kopplingen och Simon växlar upp en växel i bilen. utan att ge varandra blicka. bara vet att han kommer att växla åt mig nu, för jag har kaffe i ena handen. Eller att jag och emelie kan sitta och tänka på samma saker i tio minuter innan någon säger det och den andra utbrister "precis vad jag satt och tänkte på". Allt det outtalade som bara finns därunder. jag vet vad de tänker. vad de kommer göra. inte att jag funderar på det, bara det att det ligger i naturen att det sker. precis som att ta osthyveln och skära ost. jag funderar inte på att jag vet hur man gör, jag bara tar den och skär en ostskiva. 

Det är det fina. och att båda två kan umgås.

Det är nog människor som dem jag saknar. och vänner som jag saknar med skolan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den dagen då hela världen snurrar. Allt du alltid hoppats på, drömt om och allt för mycket tagit för givet kastas om, ifrågasätts. När valet läggs helt i dina händer. Antingen fly tillbaka hem eller ta i hårdare, hårdare än du kanske klarar av. Då må...

Jag faller handlöst. Varje ögonblick är en balansgång mellan framgång och felsteg. Trots att du puttar mig är det jag som faller,  det är min kropp som blir sårad. Jag håller inte fast vid dig för att du kommer göra mig stark utan för att jag vet att...

Ett liv som jag aldrig trodde jag skulle förstå men som visade sig vara en spegelbild av en del av mitt hjärta. Samma värme, samma skratt. En helt annan värld men ändå så lik. Bakom de skilda ramarna finns samma kärlek, samma hjärta och samma glädje....

Jag omsluts av kärlek, fylls av ro. Ett hem som är så mycket mer än fyra väggar eller något annat i det. Ett hus som är fyllt av lugn. Någonstans att stanna upp, att sakta ner och att bara finnas till. Jag har äntligen hittat hem.  ...

Det är lättare nu. Leran som jag går på har börjat stelna, den bär mig igen. Trots det är stegen inte lika lätta som jag fantiserade om och vägen inte riktigt lika enkel. Jag vet ändå att allt är värt det. Det fanns två världar som jag befann mig mel...