Det som min hjärna hittar på när jag varken sover eller är vaken skrämmer mig. Det är då jag får veta vad jag egentligen känner. Vilka som verkligen sårat mig, ja vilka jag bryr mig om. Du kan inte såra mig om jag inte bryr mig om dig. Då spelar inte min lögner längre någon roll, min lögner om att du inte är någon.

Det börjar närma sig nyår. 

Året som gått, har varit bra. Trots att jag inte riktigt minns så jätte mycket just nu. Det bästa detta året var nog Berta och Indien,

Indien toppar nog listan inom många områden. Ett fantastiskt land med fantastiska människor. Jag föll för Indien, blev förälskad och saknar det varje dag. Mitt hjärta hoppar till lite när man pratar om Indien, och jag kan knappt tänka på det utan att le. Är det någon sak som jag bestämt mig för så är det att jag ska Dit. Igen. Och allt som hände, som nu bara är helt overkligt. Jag är så lyckligt lottad.

Berta kommer inte långt efter. En helt främmande tjej som vi ska hämta upp på stationen och hon ska bo här i tre månader. Jag visste bara att jag skulle bli tvungen att umgås med en tjej jag aldrig träffat. Hon kanske var hel lustig, eller väldigt, väldigt ofärskämd eller rent av elak. Jag visste inte. Sen att det visade sig vara en mysig, fantastisk, underbar, snäll och omtänksam tjej gjorde det till något fantastiskt. Den systern jag alltid önskat mig. Hon blev en del av våran familj direkt. Vi kommer alltid vara systrar. När vi sedan vinkade av henne på tåget stod vi alla och stor-lipade. För en del av våran familj åkte i väg, och skulle aldrig flytta hem igen. Hon ville inte åka hem, vi ville inte mista henne.

Körkortet var väldigt bra också.

The Time Traveler's Wife - ganska invecklad och inte alls bara mysig att sitta av en tisdagkväll. Men helt ok, dock. Och framkallade tårar, som alltid.