Fan vad jag har gått lös, varit hopplös
Varit en millimeter från förfall
Sprungit som en halvdöd genom Malmö
Känns som jag gått under överallt
Kanske var det tur, att jag föll så djupt
För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut

Vill fly till dig. Önskar att du var min fristad. Min tillflykt. Någon som förändrade.

Du har ingen aning om vad du är kapabel till. Du har möjlighet att bli mitt allt, men det kommer aldrig ske.

Längtar efter solen, sommaren och framtiden.  

Det känns bekvämt igen, som det brukar. Men jag vet att det inte alltid kommer göra det. 

Allt har ett slut. Smärtan likaså som lycka. 

3:3 bilder från gårdagen med en otroligt fin klass som jag blev riktigt stolt över. Indianer ända ut i fingerspetsarna. 

Jag önskar att jag kunde berätta, men du är inte en sån som frågar. Inte heller en sån som borde veta. Ändå är du den jag vill berätta för, och den jag vill ska veta. Vi ser det tydligt, att det är en flod mellan oss. En flod av omständigheter. En flod av skillnader. 

Det är inte så lätt som man tror att vända sig om, byta riktning och börja om helt och hållet. Det förflutna kommer aldrig lämna oss, inte heller orden som människor har tatuerat i ditt hjärta. 

Vad vore livet utan känslor? Väldigt mycket enklare.

I exist

I'm falling. I'm scared. I'm broken 

but I'm not yours. 

You shoot me down, but I won't fall. I am titanium.

Omvärlden snurrar igen. Jag hade kontroll för ett ögonblick, men det försvann. 

Ibland gör det faktiskt ont, vad jag än säger. 

All denna fakta, information, böcker. Studier gör mig fysiskt illa, men jag måste hålla kvar. 

Jag klarade en halv sida i boken innan jag tänkte ta en 40 min tupplur för att fortsätta resten, vaknar upp 1,5 timme senare och inser att jag inte kommer göra något alls. 

Jag träffade dig i natt, jag kände inte igen dig. 

Vi tänkte inte lika och jag visste inte vem du var. 

Jag har sagt det förut, men detta var det sista.  

Inte för att jag menar det, utan för att det blir lättast så.  

Behöver förflytta mig till en plats med lugn och total harmoni. Luta mig tillbaka och andas in energi som håller mig stående. 

Jag kommer aldrig förstå, jag kan bara försöka se vardagen. 

Tyvärr så väcker det en rädsla. Att inte längre ha kontroll. 

Mister omdömmer, tappar mig själv. 

Jag ser inte verkligheten längre.