Jag kommer alltid att kämpa. Ta fighten varje dag, i princip. Fast vet ni? Jag ska klara det utan att låta det stiga mig över huvudet. För det är mitt eget fel, och jag vet det. Varför skriver jag detta.... pinsamt.

Jag skriver det endast för att jag är just i den kampen nu och jag vill bara övertyga mig själv om att det inte kommer ta över mitt liv Det finns så mycket bättre saker att lägga energin på. Jag är jag. Trots allt. Den jag borde vara Det är i alla fall vad de brukar säga.

Sommar, sommar, sommar. Det är det jag vill nu.

Högt över molnen, dit vår blick inte längre når. Där vill jag omslutas av lugnet, ta ett djupt andetag och se på jorden med kärlek den verkligen förtjänar.

And if my God is with me
Whom then shall I fear?

Känslor som jag inte kan beskriva. Det är mer än ord, det är minnen djupt rotade i dessa ord. Det är människor, blickar, léende, glädje och kärlek omsvepta av bokstäver.

Jag satte på en låt, och det visade sig vara en av de som min vänner från USA lärde mig i Indien.

Det kom känslor.

Vill ni veta hur det verkligen känns?

Hemskt. Ändå så bra.

Jag känner inte att jag riktigt är i Sverige, på riktigt, till 100 %. Det beror på att jag lämnade en del av mitt hjärta i Indien, precis som jag lämnade en del av mitt hjärta i Sverige, när jag lämnade Sverige. Därför kände jag ibland likadant när jag var nere i Indien.

Samtidigt är jag fruktansvärt lycklig att jag fått uppleva detta. Och gud var vid min sida varje dag, och varje sekund. Jag kan inte förneka det. Han kommer alltid vara det. Det har han lovat och mitt mål för framtiden är inte att besöka så många länder som möjligt, eller möta alla de jag saknar. Mitt mål är att kunna lita på Jesus fullt ut. Att leva varje dag för honom, varje ögonblick ska jag tillägna honom. När jag faller ner i de allra djupaste groparna i mitt liv, som jag inte kan undvik, då ska jag falla med gud.

han ska bli mitt allt.

Även om det kanske kommer kosta så kommer det vara värt det.

Men just nu saknar jag så många. En del av mitt hjärta.

Inget har fått mej att le av kärlek så  mycket. inget har fått mej att gråta av kärlek så mycket.

I belong to you always, even to the end of the age.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Så full av känslor. En blandning av kärlek, lycka, besvikelse, glädje, längtan och mycket mer.

Har ni funderat över känslor? Problemet med dem är att man inte kan styra dem, och att det är så invecklat, och så lätt att blanda ihop käsnlor. Jag tror jag har lite svårt att skilja på känslor. Vart ligger skillnaden i kärlek, lycka, förälskelse och glädje? Hur det känns, menar jag.

Men idag var i alla fall verkligen en fin kväll, även om jag missade konserten och jobbade hela kvällen, fast efter träffade jag vänner. Ni ska veta att mina vänner är utan tvekan finast av alla. och jag tycker om dem mycket mer än dom vet, tror jag.

I'd sacrifice anything, come what may.

For the sake of havin' you near

  Jag har bildkris. allt jag har är visst fula bilder som är dåligt redigerade.

Ibland funderar jag över varför. Allting och ingenting. Finns det någon mening? Att gå ett helt liv utan att veta, bara fantisera. Att aldrig glömma dig.

Jag städar till mina föräldrar. som en överraskning, liksom.

mer än ord, mer än känslor.   fantasier.

.