Ibland blir inte allt som man tänkt sig. Jag blir förvånad, trots att det sker 90% av gångerna

Min vän Elin är en fin människa. En av få man kan lita på.

<3 

.

Jag dök ner till det hemska men besökte det bara och kom tillbaka upp med huvudvärk.

Jag har mobil igen, det är nog skönt. Men jag hade klarat mej längre, utan tvekan!

Jag vill ta kort oxå.

.

.

.

.

Se solen lysa över de vita, skimrande ängarna. Kylan som försiktigt biter i kinderna och det knastrande ljudet från snön. Du trampar upp en ny stig i den djupa snö som omger dig, där igen har gått tidigare. Höjer du blicken ser du snötäckta granar i en omgivning hämtat från ditt fotoalbum. Det vackra.

.

.

.

.

.

.

Jag önskar du förstod, förstod hur mycket jag drömmer. När allt bubblar inom mig vill jag att det ska bubbla ut över dig. Jag älskar dig inte. Men jag önskar att jag gjorde det.

Solens strålar gömmer sig nu, de kämpar inte ens för att komma fram. Det är för svårt. Värmen är helt borta och de vackra blommor som fyllde trädgården är utbytta mot skimrande vit snö. Som ett tjockt täcke man inte kan flytta på. Det spelar ingen roll hur mycket du vill, du kan inte göra något åt det. Det handlar om att lära sig att njuta och se det vackra som speglas i isens klara yta.

Julmusiken strömmar ut ur högtalarna och jag har precis vaknat. Snön ligger i drivor utanför fönstret och jag är medveten om att det snart är advent och att jag snart ska in till Vetlanda för att gymma och sen gå vidare och tillbringa tid med mina vänner på något café. Dagar som denna vill man lägga i en röd liten ask och förvara nära hjärtat.

Vissa saker förstår man inte direkt, eller har tillräckligt med lugn i kroppen för att se. Det är såna dagar jag önskar att jag var den jag önskar att jag var, eller försöker bli. Jag börjar nog förstå att bli stum när man är arg är kanske inte något dåligt, även om det inte var sån jag trodde jag var.

Detta kallas lycka

.

Jag vill kasta mig ut i världen. Se solen gå

upp på en annan kontinent. Dela det liv som

egentligen inte är mitt.

.

.

Jag längtar, hoppas och vill. Framtiden är

ljus nu.

Jag vill se dig, höra dig, och lära känna dig. Det kommer inte ske, men i mina drömmar är det ljust över allt. Det är ganska patetiskt, men bara jag som vet.

.

Idag har jag ätit frukost, förutom det har jag ätit massa kebabrulle och en cheaseburgare, men vet ni vad jag vill komma fram till? Att det känns precis likadant som om jag bara hade ätit en macka. Det jag aldrig trodde skulle kunna lämna mej ens lite är borta för stunden, för en period i alla fall. Men jag undrar hur mycket som krävs för att förevigt läka de sår man lidit av i åratal? Egentligen tror jag nog inte att det går. Men vad gör det?

Det är i alla bra nu. Bättre än på länge. Och det gör mig lycklig.

Annars har jag fixat en födelsedagspresent till min underbara vän som fyllde år den 14 okotber, jag är inte en dag för tidig.

Nu väntas kaffe, gott kaffe av bönor. Även farsdagpresent från mig med inspiration från min kära vän Simon.