Det skär i mitt hjärta att jag vet att jag sårar dig. Men det handlar bara om att kämpa nu. Vara stark och en dag kommer du få det bättre. När hoppet kommit tillbaka, när du är hemma. 

Än en gång: Det finns alltid en orsak. Döm inte andra. Döm inte andra, Miriam. Du kommer ångra dig.

stress. fullt upp. inte tid att andas. jag vet att det får mig att känna mig duktig, men ibland blir det snäppet för mycket. Då brukar jag uppskatta att jobba några timmar. få försvinna från vardagen och veta att jag inte kunde göra något mer produktivt idag. En dag ska jag lära mig.

För det mesta önskar jag att jag var tyst. eller i alla fall tänkte lite innan jag pratade.

Är det verkligen så svårt att säga Jag älskar dig?

Trots allt prioriterar jag mig själv före alla andra..... ett resultat av egoism. Men en dag kommer det vara för sent att ändra på det. 

Jag saknar Josef. redan. vilket betyder att jag kommer dö av att flytta från Sverige och träffa honom en gång på ett år, eller så. Tänk om allt är annorlunda när jag kommmer tillbaka?

Stockholm med familjen (Mamma, pappa och Berta). It fades away. Drömde en dröm som fick mig att inse verkligheten. Kommer jag klara det? Allvaret som ligger under skratten. jag inte vet hur jag ska överleva ett år till som ensambarn. Jag vet vad jag vill med vårterminen, men jag vet vad det kommer kosta. 

Jag har nog undvikit att se avståndet. Hoppas att det fysiska avståndet är större än det psykiska. 

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 

Do you know that I will miss you like crazy, hermana?

Trots allt vill jag att du ska se djupare, det som är inlåst. För bakom allt finns ett djup. Även här.

Min farsdagpresent avklarad och jag kommer tillbaka hem ännu lite säkrare på hur mitt liv är planerat. Jag kom in i en längtar-efter-framtiden-period. 

Allt faller på plats och jag kan se det som det verkligen är. Gissar att det är en följd av att min enorma trötthet lagt sig lite, första lediga helgen på typ en månad. De små detaljerna i vardagen (sova, och bara vara hemma) gav mig lite prositiv anda. En dag hemma är det bästa när man mår lite sådär, dock anade jag inte hur jag skulle känna efter att ha haft något varje dag och helt plötsligt vara hemma. Lite sånt där.

I've always said I love you, and I will love you forver. But my biggest fear is to lose you, this isn't worth losing you. Is it to late to save us? 

Please, God, help me to act like a humen. Not act like the egoistic idiot I am. 

Håller på att somna, men för att vakna upp lite laddar jag för fotbollsträning. Imon väntar far-dotter dag som jag gav till pappa på farsdag. Så efter nationella proven ägnar jag dagen åt min kära far. En familje-vecka känns det som eftersom jag ska iväg med familjen i helgen också..... förvirring i min hjärna. 

..... men jag tror jag växte upp lite idag.