And if my God is with me
Whom then shall I fear?

Känslor som jag inte kan beskriva. Det är mer än ord, det är minnen djupt rotade i dessa ord. Det är människor, blickar, léende, glädje och kärlek omsvepta av bokstäver.

Jag satte på en låt, och det visade sig vara en av de som min vänner från USA lärde mig i Indien.

Det kom känslor.

Vill ni veta hur det verkligen känns?

Hemskt. Ändå så bra.

Jag känner inte att jag riktigt är i Sverige, på riktigt, till 100 %. Det beror på att jag lämnade en del av mitt hjärta i Indien, precis som jag lämnade en del av mitt hjärta i Sverige, när jag lämnade Sverige. Därför kände jag ibland likadant när jag var nere i Indien.

Samtidigt är jag fruktansvärt lycklig att jag fått uppleva detta. Och gud var vid min sida varje dag, och varje sekund. Jag kan inte förneka det. Han kommer alltid vara det. Det har han lovat och mitt mål för framtiden är inte att besöka så många länder som möjligt, eller möta alla de jag saknar. Mitt mål är att kunna lita på Jesus fullt ut. Att leva varje dag för honom, varje ögonblick ska jag tillägna honom. När jag faller ner i de allra djupaste groparna i mitt liv, som jag inte kan undvik, då ska jag falla med gud.

han ska bli mitt allt.

Även om det kanske kommer kosta så kommer det vara värt det.

Men just nu saknar jag så många. En del av mitt hjärta.