Åh! Jag är sugen på teater idag. dock inte på kursprov i svenska b imon, men det får jag visst göra ändå......

Jga slogs visst av tanken på hur mycket som kunde varit annorlunda, hur jag kunde förstört så många människors liv, genom att fullfölja en tanke. Annorlunda på ett negativt sätt, för det mesta. Allt hängde på mina egna beslut.  Nu ser jag hur nära allt var, nära det som ingen vet. Ingen utan jag.

Sakta med säkert kommer även förvåningen över hur mycket jag har upplevt, 18 år. Ett liv. Snart även studenten, men sedan då?

Jag ångrar mig. Räcker det?