miriamkarlsson

Direktlänk till inlägg 28 mars 2011

you put you arm around me for the first time.....

Av miriam karlsson - 28 mars 2011 21:52

galen huvudvärk, så jag känner hur huvudet sprängs varje gång jag rör på det.


jag har bestämt mig, jag ska verkligen ta tag i mitt liv och ut och springa typ en gång i veckan, om jag får in det i mitt fulla liv, men ganska ofta. jag ska verkligen springa för att det är skönt, inte bry mig om att det inte är alls långt (för, tro mej, min kondition är under botten nu) jag ska släppa (försöka i alla fall) allt det där fotbollstänket att det typ inte räknas om det är mindre än 4-5 km och att allt ska vara så bra. jag kan inte göra det bra. enligt mina mått mätt, för de är sjuka.

nu ska jag bättra mina vanor lite. det tog mig visst ett halvår att samla energi för att träna på riktigt efter att fotbollen tog all vilja att träna ifrån mig.




annars är det bra. jag lever, som alltid, i en fantasi, försvinner in i musiken, hoppas och drömmer om framtiden.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av miriam karlsson - 26 januari 2013 03:02

Den dagen då hela världen snurrar. Allt du alltid hoppats på, drömt om och allt för mycket tagit för givet kastas om, ifrågasätts. När valet läggs helt i dina händer. Antingen fly tillbaka hem eller ta i hårdare, hårdare än du kanske klarar av. Då må...

Av miriam karlsson - 10 januari 2013 04:59

Jag faller handlöst. Varje ögonblick är en balansgång mellan framgång och felsteg. Trots att du puttar mig är det jag som faller,  det är min kropp som blir sårad. Jag håller inte fast vid dig för att du kommer göra mig stark utan för att jag vet att...

Av miriam karlsson - 26 december 2012 03:50

Ett liv som jag aldrig trodde jag skulle förstå men som visade sig vara en spegelbild av en del av mitt hjärta. Samma värme, samma skratt. En helt annan värld men ändå så lik. Bakom de skilda ramarna finns samma kärlek, samma hjärta och samma glädje....

Av miriam karlsson - 19 december 2012 02:32

Jag omsluts av kärlek, fylls av ro. Ett hem som är så mycket mer än fyra väggar eller något annat i det. Ett hus som är fyllt av lugn. Någonstans att stanna upp, att sakta ner och att bara finnas till. Jag har äntligen hittat hem.  ...

Av miriam karlsson - 16 december 2012 22:33

Det är lättare nu. Leran som jag går på har börjat stelna, den bär mig igen. Trots det är stegen inte lika lätta som jag fantiserade om och vägen inte riktigt lika enkel. Jag vet ändå att allt är värt det. Det fanns två världar som jag befann mig mel...

Ovido - Quiz & Flashcards