Min bror frågade om jag hade en kabel till min stereo i hans rum så han kunde lyssna på musik. Det har jag ju. Så han sprang glatt nerför trappan och sa Jag ska i alla fall inte lyssna på någon äcklig julmusik. 

Det bästa med julen är trots allt familjen. Speciellt i år när julstämningen är på 0. Men nu ska jag göra mig i ordning för julafton. Mormor kommer om 20 minuter. 

I mitt huvud är det fortfarande Oktober. 

GOD JUL!!

Alltför många gånger önskar jag att jag var känslokall, precis som den roll jag spelar. Inte sårbar.

För små saker ger för stora sår. 

Jag vill aldrig behöva släppa taget, men jag har redan släppt en del för länge sen.

Saknad är inget relativt. Det är ett konstant känsloläge. som aldrig kommer försvinna.

Gick hem från bussen med Michael Bublé sjungandes let it snow, let it snow, let it snow i lurarna samtidigt som jag kämpade som snön som fyllde håret, jackan, skorna, strumporna och allt annat. Det blev visst vinterväder trots allt. It's beginnning to look a lot like christmas. Nu har jag tagit på mig raggsockor och satt upp håret. Dags för mys i en timme eller så. 

Jag hittade även lite bilder för en gång skull. Första bilden är från vintern förra året, som kom och varade läääänge.

Jag vet inte riktigt vad som är sant och inte. I min hjärna är min kollega utvisad ur landet för att dö. Jag vet inte om det är sant. Mina drömmar är alldeles för verklighetstrogna. Gränsen mellan verklighet och inte är en tun tråd. Lätt att missa, lätt att se förbi.

Lämnade den oihopsatta lampan på borde med de enkla orden Jag tänker inte sätta ihop det. Jag går och duschar. Inte det att jag inte kan.... bara det att jag inte tänker astränga mig tillräckligt mycket för att titta på bruksanvisningen, med risk att misslyckas ändå. Har jag någon gång berättat hur mycket jag hatar teknik? oändligt mycket. Ska skaffa mig en snäll granne när jag flyttar som, utan att ifrågasätta, kommer till mig och lagar/fixar/sätterihop alla mina tekniska prylar medan jag sätter på kaffet. That's life.

Så nu lämnar jag lampan och fortsätter kampen mot huvudvärken. Tror jag är uppe i 3-4 dagar i streck nu. Headache's killing me.  

Tyvärr fick kameran stanna hemma igår, pga mitt dåliga minne. Men det gjorde inte kvällen sämre. Mysig julkväll, med julkalender, pepparkakor, julmusik, fina vänner, julskum och allt annat som krävs för en lyckad kväll. Det gjorde ju inte saker sämre att det var vitt när vi åkte hem senare på natten. 

Insåg att jag har suttit insnöad i vårat hus och vilat alldeles för längesen. Minns inte när jag tillbringade en kväll med vänner (borträknat kvällarna med Berta, givetvis) senast. 

Drömde förövrigt om alla möjliga personer. Om att berta glömde massa saker i tvättmaskinen, zansi kramade mig, och vänner ringde till Josef för att prata med mig. Turbulent natt.

Är det okej att fråga sig om det någon gång kommer gå över? En vän sa att det aldrig kommer göra det. Tiden läker inte alla sår, men man har inget val än att lära sig leva med det. 

Resan till Eksjö slutade i tårar. Tårar i mångder. Ett av mina emotionella sammanbrott då jag kände att allt jag älskade försvunnit (tills jag började räkna upp josef, emanuel, mamma, pappa och emelie... och sen kom spexet in i bilden och minskade tårarna lite).

Låter lite patetiskt men att berta åkte hem i en lagom blandning med att min bil kollapsat och vi detta tillfället var det osäkert om det någonsin skulle uppstå igen och att min mobil som jag lämnat in två gånger fortfarande inte funkar och de hänvisar mig nu vidare till Samsung. Till råga på allt så har skärmen på min reservmobil lagt av, så nu har jag en mobil som tar evigheter att få fram kontakter på och jag får seriöst kramp i fingret när jag skriver mellanslag. 

tekniken och jag kommer aldrig bli vänner. Den har förbrukat den sista chansen. Så less på min mobil att jag funderar på att skita i att fixa den, men känns ovärt att lägga 2000 kr på en mobil som inte funkar ens två månader....

Jag hoppas att jag kommer kunna se andra sidan. Andra sidan av muren.